Numera kan jag inte använda de tre orden hejduk, krabat och kalabalikutan att intimt koppla ihop dem med epoker och gestalter ur Sveriges historia. Så här går mina tankar:
”En hejduk är någon som lydigt utför en illvilig persons order – en gorilla, kanske man skulle sagt idag. Eller soldato om man använder maffia-termer. Själv tänker jag på Sigismund, son till Johan III och Sveriges kung 1592–99. Han hade en livvakt bestående av hejdukar – ett slags infanterister som var vanliga i polska stridande enheter. Att ordet har fått en negativ klang i svenskan hör förmodligen ihop med att protestantiska krafter ville svartmåla den katolske Sigismund och hans främmande seder och soldater.”
”När vi tänker på en krabat tänker vi på en söt liten unge eller ett gulligt litet djur. Ordet har helt ändrat mening under den senaste 100-årsperioden; i Nordisk Familjebok är definitionen ’våldsam och oregerlig sälle’. Vad det handlar om från början är de kroatiska ryttarsoldaterna i trettioåriga kriget.”
”Att vi svenskar använder det turkiska ordet för ’folksamling’ för att beskriva kaos och villervalla beror på de underliga händelserna vid floden Dnestrs strand i nuvarande Moldavien den 1 februari 1713 då Sveriges konung, Karl XII, och hans lojalaste män hade en shootout i värsta vilda västern-stil mot hundratals turkiska soldater.”
Så för mig är hejduk Sigismund och svenskt 1500-tal, krabat 1600-tal och kalabalik Karl XII och 1700-tal.
