Här lägger vi ut diverse listor när andan faller på – topplistor, kategorilistor och pyttipannalistor.
Ord från Bibeln
• jehu: någon som far förbi i en farlig fart; från namnet på en israelitisk konung vid namn Jehu som enligt GT körde sin hästdragna stridsvagn ”som en vettvilling”. (2 Kung 9:20)
• kreti och pleti: efter kung Davids livvakter ”kereteerna och peleteerna” – förmodligen värvade från grannfolket filistéerna.
• mackapär: sannolikt efter mackabéerna, en judisk släkt med flera ledande rebelledare från det krig då det judiska folket gjorde sig självständiga från det seleukidiska imperiet på 100-talet f.Kr. Mest känd: Judas Mackabaios. Även ordet makaber har härletts till mackabéerna.
• onani: efter Onan, son till Juda, i GT som ”lät sin säd spillas på marken”, dvs. idkade coitus interruptus, eftersom han inte ville bli far till sin brors barn (it’s complicated! – se 1 Mos 38:8-10).
• ängel: via latinet från grekiskans angelos ’budbärare’; ursprungsordet i GT är det hebreiska malakh med samma betydelse.
Fem trollformler
• abrakadabra. En antik formel som ansågs skydda mot feber, huvudvärk och allsköns sjukdomar. Känd sedan 200-talet e.Kr.
• aske pladaske aske pladus. En gammal medeltida svensk trollformel för att hålla elden vid liv. Har antagligen att göra med askträ, men bakgrunden till ordleken är oklar.
• hokus pokus. De inledande orden i den kristna nattvardsformeln, hoc est corpus meum ”detta är min kropp”. Från 1600-talet och framåt.
• sator rotas. En ruta bestående av de fem orden sator, arepo, tenet, opera, rotas. Belagd i skrift år 79 e.Kr.
• simsalabim. Från den tyska sångleken Sim saladim bamba saladu saladim. Sedan början av 1900-talet.
Sex ord från aztekernas språk nahuatl
- avokado – ytterst från ahuacatl som betyder ”testikel”
- chili
- choklad – efter en kakaoberedning som aztekerna kallades xocolatl (av xococ ’bitter’ och atl’vatten’)
- kakao – cacáuatl betyder ”kakaobönor”.
- koyot
- tomat – från början tómatl.
Fem engelska klädesplagg som fått namn efter personer
• cardigan (kofta)
James Brudenell, 7th Earl of Cardigan (1797–1868), brittisk kavalleriofficer
• Eisenhower jacket (midjelång jacka)
Dwight D. Eisenhower (1890–1969), amerikansk militär och politiker
• mackintosh (regnkappa)
Charles Macintosh (1766–1843), uppfinnare av vattentätt tyg
• Nehru jacket (jacka av indisk typ utan slag eller krage)
Jawaharlal Nehru (1889–1964), Indiens första premiärminister
• wellington boot, ”welly” (gummistövlar)
Arthur Wellesley, 1st Duke of Wellington (1769–1852) – brittisk fältherre och politker; besegrade bl.a. Napoleon vid Waterloo.
Fyra grekiska ord
• djäkne ’skolyngling, gymnasist’
Ursprungligen diakonos ’tjänare’. Ordet har en intressant historia – från ett urgammalt ämbete i den kristna kyrkan via ”prästkandidat” till ”elev i lärdomsskolans högre klasser”. Lär även ha gett upphov till det finska ordet för tonåring, teini.
• djävul
Av grekiskans diabolos, eg. ”förtalare; anklagare” – diaballō betyder ”förtala” (dia– ’genom, isär’ + ballein ’kasta’). Jämför diabolisk.
• hekatomber ’mycket stor mängd’ (ofta använt en smula ironiskt, t.ex. ”hekatomber av läxor”)
Från början ’offer (av hundra oxar)’, bildat till ordet för hundra: hekaton. Jämför viktenheten hekto.
• helikopter
En sammansättning av grekiskans helix ’spiral’ och pteron ’vinge’.
Svensk etymologisk kunnande är ganska undermåligt. Man har ofta använt tyska och franska (beroende på vilket lands språk styrde Sverige) och numera är alltid engelskan som anges som etymologisk grund, som om engelskan inte vore det mest bastarda av alla språk, som tagit ord från alla håll. Äkta etymologisk kunnande kräver et försök att gå tillbaka till ordets äldsta ursprung, även om det haft andra språk som förmedlande. Det skulle behövas en bättre forskning och en förklaring om varför människan (det språkberoende djuret) inte kan leva utan etymologiska härledningar, dvs. utan mimetiska likhets konstruktioner (metaforer) som hjälper oss att utveckla språket och att förstå varandra någorlunda från en situation till en annan och från en tid till en annan.
Etymologiskunskap får inte reduceras till gissningar. De blir beklämmande att se hur våra mest framstående etymologiska verk (som Svenska akademiens etymologiska ordbok) begår semantiska fadäser. Låt mig ta ett flagrant skrattretande exempel: Ursprunget till ordet ”makaber” förklaras av Elias Wessén och Svenska akademien som härstammande från franskan ”macabre”.
Ordet är ”hämtad”, inte ”härstammande” från franskan. Man hänvisar till det franska uttrycket ”danse macabre”, som visserligen använder sig av adjektivet ”macabre” utan att förklara vad det betyder.
Den svenska ordboken nöjer sig inte ens med detta utan ger sig in på en helt löjlig spekulation, genom att skriva att ”makaber” är ”troligen en ombildning av ”Macabé” från latinet ”Macchabeus”.
Som om Judas Macchabeus och den judiska semantiken skulle för-klara o inte ”fördunkla” ytterligare ordets ursprung.
Om man vidgar sin språkliga kompetens lite grand, får man veta att ordet ”makaber” härstammar från arabiskan. Det finns nämligen en semantisk rot QABR som har med döden och liket att göra, föregången av prefixet MA-. Makaber betyder då något som har med graven och kyrkogården att göra.
Det löjliga är då försöket att förklara det franska ordet i samband med ”danse macabre”
Ett mycket intressant inlägg, José, även om du själv nog är ute på lite lösa grunder. Jag kan inte hitta någon annan källa med liknande tankegångar. Istället finner jag förklaringen som ges av SAOB mycket trolig, särskilt om man tar i beaktande den mer djupgående analysen som ges i OED.
Första gången ordet förekommer i den form vi känner igen det är det som medelfranskans Macabré, i Jean le Fèvre’s Respit de la Mort (1376). Frasen ‘Je fis de Macabré la dance’ ska där troligen förstås som en hänvisning till att författaren har skrivit ett verk som kallas la danse Macabré.
Det bibliska namnet Maccabaeus förekommer på fornfranska som Macabé, men även en mer ”populär” form (i bemärkelsen ”folkligt uttal”) är Judas Macabré(s), förekommer så tidigt som slutet av 1100-talet. Vad gäller användningen i frasen danse macabre kan man hänvisa till en senmedeltida liturgisk procession kallad chorea Machabaeorum, som kan förklaras som från 2 Mack 7, eller 2 Mack 12:43-6. På medelfranska förekom även metaforen aller a la dance De Macabré ’att dö’ (1400-talet).
OED avslutar sin artikel med följande:
”There is no evidence to support the theory that the word derives from Arabic maqābir, plural of maqbara cemetery (Moroccan colloquial Arabic məqāber, plural of məqebra tomb), or from Syriac meqabberēy gravediggers.”