Vilket är mitt favoritord i Krigiska ord? Den frågan har jag fått från många håll och jag tycker den är knepig att besvara av många orsaker.
För det första så skulle jag nog själv inte använda uttrycket favorit (eg. perf. part. av favorire ‘gynna’; till lat. favor ‘gunst’) eftersom det antyder att jag finner fröjd i att skriva om det krigiska temat – som om jag tyckte det var bra att historiens människor hade krigat och plågat varandra och därigenom serverat oss en massa spännande historier. Jag använder hellre uttryck somintressantast eller mest lärorikt.
För det andra är det naturligtvis omöjligt att på rak arm plocka ut något av de över 130 uttrycken i boken – de är ju intressanta på så olika sätt! Men jag tar skeden i vacker hand och väljer ligist eftersom det så tydligt demonstrerar det jag ville visa med Krigiska ord: att mänsklighetens forna krig och konflikter följer med oss i vårt vardagsspråk.
Om ordet ligist
I andra språk är ord som har sitt ursprung i latinets ligere ’binda’ helt neutrala ord för olika typer av sammanslutningar –League of Nations, La liga etc. I svenskan, däremot, talar vi om ligor och ligister som något negativt. Så här förklaras det i boken:
”Den liga som gjort att ordet klingar illa på svenska är den katolska ligan under trettioåriga kriget, det vill säga den militära allians som på initiativ av Maximilian I av Bayern skapades 1609 för att stå emot den Evangeliska unionen, bildad året före. [—] Det var i historieböckernas berättelser om denna blodiga epok som svenskarna – och då inte minst skolbarnen – lärde sig se ner på ”ligistsoldater” och ”ligistiska härförare”.
Andra ord i nutidssvenskan som har en lika stark koppling till dramatiska epoker i den svenska historien är kalabalik,krabat och hejduk. Jag återkommer till dem i en kommande bloggartikel.
