Det är dags att fortsätta på serien ”geografiska ord”, och vad passar då bättre än att börja med vårt fina nordliga Skandinavien?
- Skandinavien, till att börja med, är ett mycket tidigt namn som blivit felstavat. Det förekommer redan hos den romerske historikern Plinius, i hans Naturalis Historia, men då i formen Scadinavia. Formen som sådan tros komma från det germanska *Skadinauja ”farlig ö”. Det fornnordiska namnet var Skáney, det vill säga grunden till namnet Skåne! Vanan att använda termen Skandinavien om Sverige, Norge och Danmark i kombination stammar från 1700-talet, då tanken om ett gemensamt ursprung började göra sig gällande.
Vad gäller länderna hittar vi följande:
- Sverige: en sammandragning av Svea Rike, efter benämningen på svenskarna som svear. Sverige betyder alltså ”svearnas rike”, och förekommer första gången i det anglosaxiska kvädet Beowulf, på 1000-talet. Moder Svea som namngestalt för Sverige är en ganska gammal uppgfinning, först år 1627 kliver hon in på scenen, i Ander Leijonstedts dikt ”Svea Lycksaligheets Triumph”. Den engelska formen Sweden, med ett d-ljud (som vi också ser i franskans Suède) går tillbaka på benämningen SweÞer ”svear”, som dyker upp på 1300-talet,
- Norge: precis som Sverige baserat på ordet -rike, men här har ljudförändringar gjort att i-et i mitten fallit bort. Troligtvis är den ursprungliga formen *Norrike ”nordligt rike”. Engelskans Norway betyder ”nordväg” (från north och way).
- Danmark: den germanska folkstammen danerna omnämns första gången på 500-talet e.Kr. Danmark ”danernas mark” uppträder första gången i Ansgars brev, skrivet under andra halvan av 800-talet.
Och när jag ändå är i farten kan vi ju titta på de övriga nordiska länderna också:
- Island: namnet kommer, som väl är lätt att räkna ut, från sammansättningen is och land.
- Finland: namnet fenni som beteckning på ett folk uppträder redan år 100 e.Kr., hos den romerske historikerna Tacitus, men det folk han beskriver är troligtvis samerna, eftersom han beskriver ett jägar- och samlarfolk, och inte människor som bedriver jordbruk (vilket vi vet att östersjöfinnarna gjorde). Begreppet Finland som namn på det geografiska området, då den östra delen av dåvarande Sverige, uppträder första gången år 1419, och slog senare även igenom i lagstiftningen. På finska heter landet Suomi, ett namn som även används på estniska, samiska, lettiska och litauiska, men var ordet kommer ifrån är osäkert.
