Uj, vad jag blev nervös när svärfar berättade att han läst en recension av Krigiska ord i Språktidningen (juni 2011); vissa recensioner väger definitivt tyngre än andra. Men känslan av fjärilar i magen förvandlades snabbt till belåtenhet när jag konstaterade att recensenten uppfattat och uppskattat boken på rätt sätt. Det handlar ju om bildnings-, nyfikenhets- och nöjesläsning snarare än ett referensverk.
Att få sin språkbok beskriven som en”behändig[a] presentbok” ger inga akademiska poäng, men det är inte det jag samlar – jag vill ju sprida kunskapsglädje och rikta blicken mot universums, mänsklighetens och världshistoriens största förunderlighet: att alltsammans hänger samman!
