Christian Krohgs målning (1895) föreställande vikingen Leif Erikssons upptäkt av amerika
En viking är en riktig karlakarl med hår på bröstet, alternativt en nordisk sjökrigare eller sjörövare under den senare delen av järnåldern i Norden (cirka 800– 1050 e Kr). Etymologin till det runsvenska vikingaR är ett klassiskt trätoämne bland nordiska språkforskare. Den mest populära hypotesen hävdar att ordet hör ihop med det svenska ordet vik och syftar på att vikingarna låg i bakhåll med sina skepp. Men det finns också forskare som gör gällande att
ordet har sitt ursprung i det fornengelska wíc som betyder ’köpstad’, vilket i sin tur kommer av latinets vicus ’by’ – ordet viking skulle enligt denna förklaring ha betytt ’köpman’. Dessa förklaringar kan tyckas vara motsägelsefulla, men det var ju onekligen så att gränsen mellan affärer och röveri var flytande för dåtidens resande skandinaver.
