Numera kan jag inte använda de tre orden hejduk, krabat och kalabalikutan att intimt koppla ihop dem med epoker och gestalter ur Sveriges historia. Så här går mina tankar:

”En hejduk är någon som lydigt utför en illvilig persons order – en gorilla, kanske man skulle sagt idag. Eller soldato om man använder maffia-termer. Själv tänker jag på Sigismund, son till Johan III och Sveriges kung 1592–99. Han hade en livvakt bestående av hejdukar – ett slags infanterister som var vanliga i polska stridande enheter. Att ordet har fått en negativ klang i svenskan hör förmodligen ihop med att protestantiska krafter ville svartmåla den katolske Sigismund och hans främmande seder och soldater.”

”När vi tänker på en krabat tänker vi på en söt liten unge eller ett gulligt litet djur. Ordet har helt ändrat mening under den senaste 100-årsperioden; i Nordisk Familjebok är definitionen ’våldsam och oregerlig sälle’. Vad det handlar om från början är de kroatiska ryttarsoldaterna i trettioåriga kriget.”

”Att vi svenskar använder det turkiska ordet för ’folksamling’ för att beskriva kaos och villervalla beror på de underliga händelserna vid floden Dnestrs strand i nuvarande Moldavien den 1 februari 1713 då Sveriges konung, Karl XII, och hans lojalaste män hade en shootout i värsta vilda västern-stil mot hundratals turkiska soldater.”

Så för mig är hejduk Sigismund och svenskt 1500-tal, krabat 1600-tal och kalabalik Karl XII och 1700-tal.

Idén till Krigiska ord fick jag på London Book Fair 2009 då jag stötte på den här boken:

”En sån vill jag skriva på svenska!” tänkte jag och skrev ihop ett bokförslag till förlaget – vilket som synes tog skruv.

Den som jämför de två böckerna kan konstatera att de är ganska olika; någon översättning eller bearbetning rör det sig alltså knappast om, även om Donalds bok var ett av mina arbetsverktyg.

Boken är underhållande och läsvärd, men ibland tycker jag Donald är lite svepande i sina förklaringar, och i vissa fall avstår från att redovisa den osäkerhet som finns bakom vissa ords ursprung. (Detta är ett diplomatiskt sätt att uttrycka att jag tycker att han har haft för bråttom med researchen då och då.)

Vilket är mitt favoritord i Krigiska ord? Den frågan har jag fått från många håll och jag tycker den är knepig att besvara av många orsaker.

För det första så skulle jag nog själv inte använda uttrycket favorit (eg. perf. part. av favorire ‘gynna’; till lat. favor ‘gunst’) eftersom det antyder att jag finner fröjd i att skriva om det krigiska temat – som om jag tyckte det var bra att historiens människor hade krigat och plågat varandra och därigenom serverat oss en massa spännande historier. Jag använder hellre uttryck somintressantast eller mest lärorikt.

För det andra är det naturligtvis omöjligt att på rak arm plocka ut något av de över 130 uttrycken i boken – de är ju intressanta på så olika sätt! Men jag tar skeden i vacker hand och väljer ligist eftersom det så tydligt demonstrerar det jag ville visa med Krigiska ord: att mänsklighetens forna krig och konflikter följer med oss i vårt vardagsspråk.

Om ordet ligist

I andra språk är ord som har sitt ursprung i latinets ligere ’binda’ helt neutrala ord för olika typer av sammanslutningar –League of Nations, La liga etc. I svenskan, däremot, talar vi om ligor och ligister som något negativt. Så här förklaras det i boken:

”Den liga som gjort att ordet klingar illa på svenska är den katolska ligan under trettioåriga kriget, det vill säga den militära allians som på initiativ av Maximilian I av Bayern skapades 1609 för att stå emot den Evangeliska unionen, bildad året före. [—] Det var i historieböckernas berättelser om denna blodiga epok som svenskarna – och då inte minst skolbarnen – lärde sig se ner på ”ligistsoldater” och ”ligistiska härförare”.

Andra ord i nutidssvenskan som har en lika stark koppling till dramatiska epoker i den svenska historien är kalabalik,krabat och hejduk. Jag återkommer till dem i en kommande bloggartikel.