Enligt den gamla romerska kalendern räknar vi nu den sjunde månaden, september (av septem ”sju”). De flesta läsare känner säkert redan till att romarna till att börja med endast räknade tio månader på året, från mars till december. De fyra sista månaderna i vår kalender är helt enkelt uppkallade efter sina positioner i den gamla romerska listan; oktober var i detta system den åttonde månaden (octo ’åtta’), november den nionde (novem ’nio’) och december den tionde (decem ’tio’). I upprinnelsen hörde också juli och augusti till det här systemet, och hette länge Quintilis och Sextilis, eftersom de var den femte (quinque ’fem’) respektive sjätte (sex ’sex’) månaden i den gamla listan.
Övriga månader var uppkallade efter olika romerska gudar: Mars var krigsguden, Aprilis kan ha varit ett tillnamn på gudinnan Venus, Maia var växtlighetens och fruktbarhetens gudinna och Juno var den högsta gudinnan i Rom, gift med överguden Jupiter.
När de två vintermånaderna lades till kom de på sista plats i almanackan, som månad nummer elva och tolv, uppkallade efter Janus, dörrarnas och alla ingångars gudom (efter ianus ’port’), samt den reningsriten som ägde rum i februari månad (februare betyder ’rena’). Enligt traditionen var det kung Numa Pompilius, Roms andre kung, som omkring år 731 f.Kr. räknade om de dagar på året som dittills inte tillhört någon månad, och tillsammans med andra justeringar i månadsräkningen gav detta en kalender med tolv månader, av lite olika längd. Det var först senare som allting gjordes om så att årets första dag blev 1 januari istället för 1 mars.
Under årens lopp gjordes ett antal försök att döpa om ett par av ”siffermånaderna”. Quintilis och Sextilis fick med tiden namn efter Julius Caesar, enligt ett senatsbeslut år 44 f.Kr., och hans efterträdare Augustus, med beslut år 8 f.Kr.
Åtminstone två försök har gjort att döpa om september till någonting annat. Om Caligula hade fått som han velat hade vi nu skrivit germanicus – men Caligulas försök att uppkalla september efter fadern slog inte helt rot som han hade önskat. Under kejsar Antoninus Pius regeringsperiod föreslog den romerska senaten att döpa om september månad till antoninus, och november skulle i samma veva kallas faustina, efter kejsarinnan Faustina. Antoninus Pius tackade dock värdigt nej.
—
Rubriken är de inledande orden i dikten ’I Pastori’ (”Herdarna”) av Gabriele D’Annunzio. Dikten börjar ”September! Låt oss vandra! Det är tid att röra sig…” och berättar om hur herdarna bryter upp med sina hjordar från sommarbetet uppe i bergen och rör sig ned genom dalarna mot Adriatiska havet.
