”Det är med litteratur som med kärlek, det finns tillfällen då man häpnar över vad andra väljer”, sade enligt uppgift den franske författaren André Maurois (1885-1967).
Just nu pågår för fullt Bokmässan i Göteborg, och åtskilliga medlemmar i Sveriges blandade kulturelit har sökt sig hit på olika vägar genom landet (det snöpliga spårfelet utanför Jonsered till trots).
På mässan samlas människor som på ett eller annat sätt arbetar med litteratur, från förlagshåll, redaktionshåll och från författarhåll, och därtill hela den blandade publiken som fascineras av och inmundigar litteratur, i alla de olika former som finns.
Ordet litteratur kommer från latinets litteratura (som också kan skrivas literatura), och är en avledning av ordet för ”bokstav” eller ”skrivtecken”, littera (som även kan skrivas litera). En bokstav för sig gör ingen bestseller, men däremot kan flera bokstäver tillsammans, litterae (eller literae), skapa någonting större.
Det latinska ordet litteratura kan användas dels om skriften som sådan, det vill säga det systematiserade bruket av bokstäver, men också om den lärdom man inhämtar genom att läsa, och det är i den senare användningen vi möter ordet i den sena medeltidslitteraturen (stadigt belagt från mitten av 1400-talet, enstaka gånger dessförinnan).
På engelska används ordet från 1600-talet och framåt alltmer om kollektiva företeelser:
- ‘writers or authors collectively’ (1680)
- ‘works of fiction considered collectively’ (a1740)
- ‘(a body of) non-fictional books and writings published on a particular subject’ (1758)
(källa: oed.com)
Under 1800-talet får ordet den vidare betydelse som vi idag lägger i ordet: ’the whole of the writing on a particular subject’ (1860), samt det mer allmänna ’printed matter generally’ (1895) (källa: etymonline.com).
På svenska ligger vi delvis lite före och delvis lite efter vad gäller den semantiska innebörden i ordet litteratur
- sammanfattande, om ett språks skrifttecken, skrift (1686) (†)
- sammanfattande, om de skrivna l. tryckta kulturalstren, under en viss tid l. epok l. hos mänskligheten över huvud taget (1751)
- boksynthet; lärdom (1798) (†)
- om de tryckta skrifter som användts för viss framställning (1820)
- om ngn författares produktion (1846) (†)
(källa: SAOB, sammanfattat och förkortat)
Samtliga dessa olika funktioner av ordet återfinns på Bokmässan idag: författare med sina böcker, på olika teman och indelade i olika genrer, ofta i stor omfattning.
En kort kommentar om stavningen, slutligen.
Latinets två sätt att stava på går tillbaka på hur man uppfattar och uttalar i-vokalen i ordet, som kort eller lång. Det ursprungligen korrekta är litt-, med kort vokal, men stavningen förblir lite svävande genom hela den latinska litteraturhistorien. Det här har gett upphov till de varierade skrivsätten på dagens romanska språk: fr. littérature, sp. literatura, ital. letteratura. Liknande stavningsvariationer förekommer också på de germanska språken, lite beroende på vilket språk man lånat in ordet från: eng. literature, nederl. literatuur, dansk. litteratur.
På svenska skrev vi tidigare ’literatur’, men sedan 1700-talet är den normerade stavningen –tt-. På tyska har man istället gjort tvärtom, och skriver idag Literatur, jämfört med 1500-talets stavning ’Litteratur’.
