Vi fortsätter på temat ”Nu börjar hösten, nu börjar jag om på nytt…” Inför skolstart och semesterslut och den allmänna migrationen från sandstranden in till staden grips åtskilliga av oss av höga målsättningar och föreställningar om att ”göra om, och göra bättre”. Det är med andra ord hög tid att titta på begreppet ”ambition”.
Att vara ambitiös handlar enligt SAOB om att sträva ”efter ära o. anseende”.
Det latinska substantivet ambitio kommer av verbet ambīre, med den neutrala betydelsen ”gå omkring”. Ambitio hade alltså ursprungligen ingenting med ära eller ärelystnad i sig att göra, utan denna användning är av något senare datum, och kommer av sedvänjan att ämbetsmän och liknande vandrade omkring i sina respektive valkretsar och gjorde framtida röstare sin kur, i jakt på säkra röster inför kommande val. I förlängningen betydde detta att någon som går omkring och jagar röster, även jagar erkännande och höga poster, och därmed också ära.
Ordet är sammansatt av förledet ambo- och verbet ire ”att gå”, och i sammanhanget är det förledet ambo– som blir riktigt intressant. Ambo kan fungera som både preposition, verbalt förled och adjektiv, och betyder i runda slängar ”på båda sidor; åt båda håll”. När det står som adjektiv kan det kongruensböjas med sitt styrande ord, t.ex.
- Ambās mānūs lavit: ”han tvättade båda händerna” (manus, -us ”hand” är ett feminint ord, jfr. italienskans la mano)
På samma gång är ambo smått exceptionellt eftersom böjningen bevarar den gamla, latinska dualisböjningen, dvs. en ordform som specifikt anger att någonting förekommer i tvåtal. Denna böjning är bäst bevarad i latinets ord för ”två”, som böjs duo, duae, duo (mask., fem., neutrum).
Förledet amb- hittar vi även i vårt moderna ord ambulans. Detta ord kommer från det latinska verbet ambulare, som också betyder ”gå omkring’. Den exakta etymologin är dock lite oklar; det kan antingen röra sig om en diminutiv till ambire, men det kan också klassas som en sammansättning av am– och roten till verbet venio ”jag går, jag kommer” (på grekiska βαίνω).
En ambulerande försäljare följer i varje fall oftast någon form av i förväg uttänkt rörelseschema, en somnambulist rör sig oftast mellan sin egen säng och en annan punkt i hemmet (somnus betyder ’sömn’, och en somnambulist är sålunda en som går omkring i sömnen) En funambulist, slutligen, rör sig fram och tillbaka över en uppspänd lina (funis betyder ’rep’, och vi har alltså att göra med en lindansare).
Först ut med ambulanser var spanjorerna år 1487 i samband med återerövringen av den iberiska halvön från araberna, och man hade då kärror som körde ut efter avslutat slag för att hämta upp skadade för transport till fältsjukhusen. Dessa körde alltså fram och tillbaka mellan fältsjukhusen och slagfältet.
Bakom de mer ”moderna” ambulanser stod Napoleons överläkare i fält, Dominique Jean Larrey (1766–1842), som inrättade ambulances volantes ’flygande ambulanser’, vilka körde i ilsträck mellan fronten och fältsjukhusen även under pågående bombardemang.
Skillnaden mellan ambire och ambulare kan tyckas mycket liten, men där ambulare handlar om att röra sig hit och dit, vare sig något planlöst eller i enlighet med någon form av angivet mönster, har ambire den ytterligare innebörden ”omge sig på alla sidor (med någonting)”. Idag använder vi ordet ambition i bemärkelsen ”tydligt mål eller strävan”, men ambition handlar ju även om att vi gärna får någon form av bekräftelse från vår omgivning, ett erkännande när vi har nått vår mål, och uppmuntran utmed vägen.
