Vi skriver augusti månad. Skolor och förskolor runtom i landet drar igång igen, och om knappt en månad slår universiteten upp sina portar. Med andra ord är det hög tid att reflektera över ordet ”skola”, och vad lärdomar vi kan dra av detta ord.
Reddit-användaren KimChinhTri har satt ihop en översiktlig karta som visar de etymologiska rötterna till ordet ”skola” på flertalet europeiska språk. Som synes använder majoriteten av språk ord som stammar från latinets schola, i sig från grekiskans σχολή (skholē). Det är lite svårt att urskilja, men kartan har två olika gröna nyanser – en för språk som tagit in ordet från latinet, och en annan för det moderna grekiska ordet.
Det grekiska ordet σχολή (skholē) handlade, intressants nog, till en börja inte alls om utbildning eller lärande, utan snarare om ledighet och avkoppling. Uttrycket σχολὴν ἄγειν (’att göra/utöva σχολή’) betyder ”att vara ledig” men kan också utläsas ”att vara tyst”. Det är först i sekundär betydelse som man kan tänkas använda sin ledighet till att göra någonting särskilt, som exempelvis samtal eller njutningsfyllt läsande.
När ordet dyker upp på latin, som schola, används det på samma sätt som i Grekland, om ”ledighet som används till lärande”, som hos t.ex Cicero, där han beskriver hur det kom sig att han skrev ner de samtal han förde med vänner i lantvillan i Tusculum, vilka resulterade i böckerna Tusculanae disputationes:
Itaque dierum quinque scholas, ut Graeci appellant, in totidem libros contuli (Cic. Tusc. 1.8)
”Sålunda samlade jag ihop [samtalen] under fem dagars schola, som grekerna säger, i bokform.”
Det ska kanske poängteras att ledighet i den antika världen var en bristvara, och att endast överklassen hade tid och möjlighet att läsa för sin egen njutnings skull. De första regelrätta skolorna inrättades på 400-talet f.Kr. i Athen, och omkring ett sekel senare i Rom, och där gick endast överklassens unga män. Flickor och unga kvinnor ur samma samhällsklass kunde ibland få skolning i hemmet, men eftersom de förväntades gifta sig och skaffa familj vid ungefär 13 års ålder hände det sällan att de fick tillgång till högre utbildning.
Det var först under senantiken och tidig medeltid som skolgång blev någonting som andra samhällsskift fick tillgång till, först i form av kloster- och katedralskolor vars främsta uppgift var att utbilda nya präster, men som med tiden kom att slå upp portarna för kunskapshungriga med andra intressen än teologi. Som oftast händer när ett mer eller mindre nytt koncept gör intåg i en ny kulturell sfär, återanvänds det ursprungliga ordet för fenomenet på de nya språk som tillägnar sig denna vana. I fråga om finskan är koulu ett lånord från svenskan, inte för att man i Finland inte kunde läsa innan det svenska inflytandet inleddes på 1200-talet, utan för att finskan i allmänhet betecknas som ett språk som är mycket benäget att låna in ord utifrån.
Ser man till kartan igen kan vi också reflektera över det turkiska ordet ”okul”, som också det speglar den latinska stammen, någonting jag nämnde i min krönika från Turkiet. Det inledande o-et gör ju att ordet låter lite lustigt i våra svenska öron, men det rör sig helt enkelt om ett låneord från det franska école, vilket mats andersson också kommenterade på min ursprungliga post.
Att man på turkiska alltså säger okul är ett direkt resultat av den språkpolitik som fördes av Turkiska Språkrådet (TDK) efter grundandet av den turkiska republiken 1932. Ett av målen med denna språkpolitik var att lägga grunden för en språkreform som skulle ersätta låneord med arabiskt eller persiskt ursprung med ”turkiska” motsvarigheter. På ottomansk turkiska är ordet för ”skola” mektep, ett gammalt lånord från arabiskan, vilket alltså skulle ersättas enligt denna språkpolitik. Att man instället införde okul kan vid första anblicken se ut som ett direkt lån från franskan, men i själva verket är det frågan om en mycket medveten så kallad ”fonosemantisk anpassning” (PSM, för phono-semantic matchning).
Med phono-semantic matchning menas lånord som ”kamoufleras” på så vis att det både fonologiskt och semantiskt stämmer överens med ett redan existerande ord på målspråket. Det franska ordet école ligger till grund för lånet, men eftersom den av Kemal Atatürk inrättade språkpolitiken förbjöd redan utländska ord stärktes detta lån av det faktum att det inhemska turkiska ordet för ”läsa” är oku-:
okumak ‘att läsa, studera’
okuma ‘läsning’
okur ‘läsare’
I samband med 1932 års språkpolitik var det åtskilliga ord på turkiska som förändrades, men okul rankar uppenbarligen bland de mer kända fallen av tydlig PSM.
Det bulgariska ordet učílište speglar den stam som förekommer på åtskilliga slaviska språk (jfr. ryskans учи́лище učílišče, vid sidan av det mer utbredda школа škola) – men precis var det kommer ifrån måste jag få återkomma till, då Google inte köper mina försök att hitta ett bulgariskt etymologiskt lexikon online.
