Förvirrad när det gäller begrepp som ”fettisdag”, ”askonsdag” och ”fastetid”? Du är knappast ensam. Här kommer en lätt redigerad variant av uppslagsorden ”fasta” och ”semla” från Kulinariska ord.
Fasta är ett gemensamt germanskt ord som anger att man håller fast vid något. I kristen tradition avser man med fastan eller fastetiden vanligen den period på fyrtio dagar som föregår påsken och vilken utgör en mer eller mindre asketisk förberedelsetid inför kyrkoårets viktigaste dag: påskdagen då världens kristna församlingar utropar: ”Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!”
Fasteritualer är ett mycket vanligt inslag i människans kulturer och religioner, och förekommer förutom hos kristna även bland till exempel buddhister, hinduer, judar och muslimer (islams heliga fastemånad heter som bekant Ramadan). Syftet kan till exempel vara botgöring, att utveckla viljans makt över kroppens begär eller att skapa ett förhöjt själstillstånd för meditation eller visioner.
Skälet till att den kristna påskfastan ska vara just fyrtio dagar hör bland annat ihop med Bibelns berättelse om att Jesus fastade i fyrtio dagar och fyrtio nätter i öknen (Matteus 4) samt att Israels folk under Moses ledning vandrade fyrtio år i öknen för att återvända från Egypten till Kanaan (Andra Mosebok).
Om man räknar 40 dagar bakåt i almanackan (de sex söndagarna räknas bort) från påskdagen hamnar man på en onsdag – askonsdagen. Det är alltså den dag fastan inleds – jämför uttrycket ”klä sig i säck och aska”. I äldre tider var det till och med så att de som hade syndat svårt temporärt uteslöts ur församlingen för botgöring.
Dagarna före fastan kallas fastlagen och är framför allt inom katolsk tradition en period för fest och upptåg – ofta i form av karnevaler, där de mest berömda var de som ägde rum i Rom och Venedig. Det var dagar då samhället till viss del ställdes på ända och personer långt ner på samhällsstegen tilläts göra narr av överheten. Ordet karneval är av ovisst ursprung – en teori är att det italienska carnevale kommer av medeltidslatinets carne(m) levare ”ta bort kött”, det vill säga man vinkade adjö till kött och andra otillåtna rätter för ett tag. I den svenska kyrkan omfattar fastlagen numera tre dagar: fastlagssöndagen, blåmåndagen och fettisdagen.
Våra dagars semlor representerar det frossande man kunde hänge sig åt dagarna före fastan; för traditionspurister är fettisdagen den enda dag då man bör äta dem. Ordet semla har sitt ursprung i latinets simila ”fint vetemjöl” och betecknade tidigare bullar av siktat vetemjöl i allmänhet.
Hetvägg är namnet på ett övergrepp som ibland utförs på oskyldiga semlor, varvid dessa förvandlas till amorfa klumpar genom att lösas upp i varm mjölk. Ordledet vägg är här inte vad det ser ut som, utan kommer av lågtyskans wegge ’kil’ med syftning på det ursprungliga bakverkets form då de namngavs i norra Tyskland.
Ett envist rykte hävdar att en hetvägg blev ändalykten för vår sidsteppade monark Adolf Fredrik (1710–1771, regent från 1751). Han dog nämligen knall och fall efter att ha intagit en stadig kvällsmåltid som omfattade bland annat böckling, rysk kaviar, hummer, surkål, kokt kött med rovor samt semla med mjölk till efterrätt. En nykter, modern analys av de dåtida källorna ger snarare vid handen att han drabbades av ett slaganfall.
