I Latinska Ord berättar jag om bakgrunden till vårt svenska bruk av ordet mil för avstånd. Liknande begrepp som alla går tillbaka på latinets milia ”ett tusen”, finns på flera olika språk, men det är bara här i Skandinavien som det står för 10,000 meter. Gräver vi sedan bara lite djupare i historiens skrivbordslådor det dyker mycket mer intressant upp att berätta om.
Romarna använda sig av längdmåttet milia passuum ”tusen dubbelsteg” när de räknade avstånd. Ett romerskt dubbelsteg, passum, var 1,483 meter, och en ”romersk mil” var alltså 1483 meter. När begreppet sedan spreds runtom i Romarriket tolkades det om, eftersom de flesta områden hade sina egna inhemska längdmått, och milia (som blev vårt ord mil) kom sålunda att stå för ”jättemånga längdenheter” (via frasen miliarum spatium ”ett tusen intervaller”).
I Sverige hade vi förr de korta längdmåtten famn, aln och fot. Precis som det romerska dubbelsteget förhöll sig dessa mått till den mänskliga kroppen.
- famn: från långfingerspetsen på vänster hand till dito fingerspets på höger hand, då båda armarna är utsträckta så långt som möjligt (1,78 meter).
- aln: från armbågen till lillfingerspetsen (59,4 cm).
- fot: från hälen till stortåspetsen (29,69 cm).
Övriga gamla mått, som tvärhand, tum och fingerbredd förhöll sig på liknande sätt till handen. För att det inte skulle råda fullständig anarki i måtten – vi människor ser ju olika ut, och har olika långa armar och olika stora fötter och händer – fanns vissa direktiv för hur långa måtten egentligen skulle vara (angivet inom parentes i listan ovan). Måtten förhöll sig också till varandra på bestämda sätt, och det gick två fot på en aln, och tre alnar på en famn. Läs mer om dessa gamla längder här.
Så långt allt väl. Vad gällde längre avstånd räknade däremot i princip varje landskap på sitt alldeles egna sätt, med olika antal famnar eller alnar. Ångermanlandsmilen var 6 666 famnar lång (11 875 meter), medan upplandsmilen var 36 000 fot, eller 18 000 alnar (10 688,54 meter). Ett par exempel på andra landskapsmilar:
- smålandsmil: 7000 meter
- västgötamil: 13 000 meter
- dalamil: 14 485 meter
Det var först år 1649 som Sverige fick ett enhetligt mått på hur lång en ”mil” skulle vara, baserat på den gamla upplandsmilen.
Hela detta gamla system med aln, fot och så vidare lades till handlingarna år 1879, när metersystemet infördes här i Sverige (eller närmare bestämt Svensk-norska unionen). Metern hade varit i omlopp sedan 1790-talet, och ordet kommer från grekiskans μέτρον ”mått”. Till att börja med definierades metern som 1/40 000 000 av jordens omkrets, men det officiella måttet är idag (sedan 1960) den sträcka ljuset färdas i absolut vakuum under loppet av 1/299 792 458 sekund.
De gamla måtten fick finnas kvar i omlopp fram till 1888, innan de tvunget skulle bort. I samma veva blev vår svenska mil (liksom den norska) det den är idag, exakt 10 000 meter. De flesta andra länder i Europa (förutom Storbritannien) har också anammat metersystemet, men många har kvar sina egna definitioner av hur lång en mil är, och det finns därför i princip lika många olika längder på milen, som det finns länder i Europa.
